Jag är 16 år. Ganska blåögd. Nyss flyttat från mamma och pappa. Bor ca 450 km hemifrån. Jag känner mig krossad för jag har förlorat en "vän" pga av ett löjligt missförstånd.

Hur träffade jag Ahmed?

Jag har bott på internatet i 6 dagar. Lördag den 16(?) augusti 2003, går jag från internatet. Klockan är runt 16-18 på kvällen.

Jag gick för mig själv, på stan. För att se mig omkring. Jag försöker även få någon att köpa cigaretter och försöker även köpa själv men det funkar inte. Det börjar bli sent, så jag går hemåt.

När jag står där vid trafikljusen känner jag av att någon tittar på mig. Och när jag vänder så ser jag honom som jag aldrig träffat förut. Han som förstört HELA MITT LIV. I detta skede vill jag bara skrika att "GÅ BORT!" till mig själv. Men när man är 16 år. Ung, dum och inte har någon erfarenhet så kan det gå väldigt fel. Och det gjorde det. Men sluttjatat om fel osv. Hänt är hänt. Och nu ska jag berätta vad som hände.

När jag står där i trafikljuset och märker av att denna kille, som inte är så kraftigt byggd tittar på mig så blir jag lite rädd. Något inom mig säger att det är fel men jag tittar ändå tillbaka. Känner jag honom?

Ljuset blir grönt och jag börjar ta raska steg men märker snabbt att han förföljer mig. Jag börjar gå fortare och fortare men han försvinner inte. Så jag stannar vid en grill för att få honom att få förbi mig.

Jag stannar och låtsas att jag tittar in i grillen för att köpa nåt när han kommer mot mig och säger "hey, sorry, do you speak swedish?" Och ja jag kan svenska. Han förklarar vad han vill. Han vill inte skrämma mig och han vill inget men han berättar att han sett mig någonstans förut, att han känner mig och undrar vad jag gör ute ensam.

Jag blir förstås lättad. Där kommer jag på att jag sett honom någonstans, han verkar så bekant och snabbt kommer vi på att vi faktiskt går i samma skola. Jag går på restaurang och han går på bilmekaniker.

Vi pratar en stund och han frågar om det är ok, att han röker i min närvaro. Jag säger att jag röker själv så det gör inget. Ahmed heter han och han är 17 år. Jag berättar att jag försökt köpa cigparetter men att det är svårt att få tag på dem. Vips! Så är han inne och köper cigaretter.

Jag funderar hur han kan köpa cigaretter om han är 17 år, men tänker på att han faktiskt ser äldre ut än vad han är så de kanske tror att han är myndig.

Ahmed kommer med cigarettpaketet och jag betalar honom 2€ för ett paket med 10 cigaretter. Blå L&M.

Vi pratar ganska länge. Om skolan. Vad vi heter och varifrån vi kommer. Jag blir lite fundersam då han är så orolig över att jag är ensam i stan utan någon vuxen. Han pratat väldigt bra svenska för att ha bott i Finland i ett år. Jag får veta att han är iransk. Men han verkar ju ganska ok ändå. Beter sig så vänligt. Ung och dum som jag var...

Vi pratar och pratar om allt möjligt. Klockan börjar närma sig 22 nånting. Och han säger att jag nog borde gå hem. Och frågar var jag bor.

Jag vill inte säga till en början men berättar sedan att jag bor på internat.
Ahmed undrar hur jag kommer in för de låser väl dörrarna 21-22 på kvällen? Det visste jag inte ens. Men man kan säkert ringa på för det finns alltid någon där som håller koll på de minderåriga eleverna.

Ahmed säger att jag ska vänta lite, för han skall ringa en kompis som bor där. Han kanske kan släppa in mig.
Men kompisen är inte där och enligt Ahmeds kompis så finns det ingen personal på plats på helgerna.

Skit alltså. Ahmed undrar vart jag ska ta vägen och jag ljuger att jag har en kompis som jag kan gå till. Men Ahmed vill inte att jag skall gå själv. Han föreslår att jag istället skall komma till honom. Han bor precis brevid grillen.

Han säger att om jag ångrar mig så kan jag gå till kompisen. Jag tänker en stund. Och bestämmer mig sedan för att jag går hem till Ahmed. Jag kan ju kolla iaf vad det är för ställe. Vi går ju i samma skola.

Lägenheten ligger på ett fint område. Det är ganska gamla hus men insidan är tydligen renoverad. När vi går upp mot lägenheten vill Ahmed erkänna en sak. Han är inte 17, han är 18 år. Han ville säga det innan jag kommer in till lägenheten och att jag inte behöver vara rädd för han skulle aldrig röra en så ung flicka.

Alltså, jag borde ju ha insett här. Men...

Jag möts av ett rent och väldigt ordningsam hem. En liten trevlig lägenhet. Inte en dammfläck. Vad är detta för kille?

Ahmed säger att jag kan titta runt om jag vill i lugnt och ro för att känna mig trygg så går han ut till balkongen och röker. Jag tittar att ingen annan är i lägenheten. Ingen är där och sen iaktar jag Ahmed. Han verkar väldigt lugn när han sitter där med ryggen mot mig. Men jag är ändå osäker.

Jag går ut och pratar. Vi pratar om allt möjligt och han berättar om sitt hemska liv i Iran. Hur han försvarade mamman från pappan, hur han flydde från Afghanistan till Iran över bergen, hur han överlevde att vara på ett koncentrationsläger där han blev utsatt för tortyr osv. Vad synd om honom tänkte jag säkert. Varför snackar folk så mycket skit om invandrare tänkte jag. Detta verkar ju vara en superbra kille.

Han frågar t.o.m om han får dricka en öl i min närvaro. Självklart är det ok.

Vi går in och han lägger sig i soffan. Han säger att jag inte skall vara orolig. Jag kan lägga mig i sängen och sova om jag vill. Han svär att han inte skall göra nåt medan han öppnar öl efter öl. Men jag vågar inte somna. Jag vågar inte. Jag kommer ihåg att jag i detta skedet undrade vad jag skulle göra. Jag hade ju ingen telefon eftersom pappa inte hann köpa det där simkortet den där kvällen han lämnade mig på internatet. Men jag kan ju inte gå ut heller.

Ahmed sättet igång en film. Vi tittar lite. Jag är så trött så jag kunde svimma men jag måste hålla mig vaken...

Forts följer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter tjat och diskussion så går jag med på att flytta närmare mina föräldrar. Min pappa + några släktingar hjälper till. Vi flyttar in i en väldigt fin lägenhet som ligger på ett av de finaste områdena i kommunen. 3 rum + kök, 80 kvadrat. B...

Jag har, som de flesta förstått haft huvudansvaret över barnen. Jag har matat, tröstat, bärt och vaggat mina barn till sömns. Samtidigt har jag även fått uppleva de mest spännande och roliga tiderna i mina barns uppväxt. Ahmed deltog också i en d...

Du är en hora Du är världens fulaste som finns Faan vad du är fet Du gör fel mat Din mat är äcklig Du får inte gå ut Du får inte ringa(han har tagit min telefon) Dina vänner är skit Din familj är skit Alltså ibland kan man tro att du är ...

Ja, som sagt så skrev jag ju att det kanske finns nån annan som just nu lever i ett misshandelsföhållande, eller någon som tagit sig ur det hela, kanske känner igen sig i det som jag beskriver. När man blivit slagen, förnedrad eller blivit psykisk...

Det finns minnen som är så starka. Så starka att jag aldrig kommer att kunna göra mig av med dem. Kanske en dag, men just nu, tre år senare är de starka minnena lika starka. Man förtränger det som har hänt och så ligger det någonstans i bakhuvudet...