Det är augusti. Ahmed har slutat sin utbildning som bilmekaniker. Och jag, ja jag slutade skolan flera veckor innan jul.

Ahmed ville att vi skulle gå på folkhögskolan i en kommun som är väldigt liten.

Egentligen skulle vi inte få dela rum eftersom kommunen inte tyckte det var lämpligt med tanke på att jag är minderårig. Jag har varit på ett par möten med dem. Både utan och tillsammans med Ahmed.
De verkar oroliga men jag övertygar dem om att jag själv valt att vara med Ahmed. Han är ju snäll. Så kommunen/soc går med på att vi delar rum.

Under denna tid får jag veta att Ahmed inte alls är så gammal som han sagt. Han är född 84. Dvs att han är 20 år. Jag har nyss fyllt 17. Vi bråkar och som förklaring får jag att han räknat fel. Att han faktiskt har svårt för svenskan och därför sagt fel tag i misstag. Nå. Kanske det är så.

Jag vet inte riktigt vad mina känslor för Ahmed är men det känns som om jag är beroende av honom. Eftersom han ser till att jag mår bra.

Samtidigt får jag höra hur dåliga föräldrar jag har. Och jag tror honom. Det går så långt att jag får en sämre kontakt med familjen, nere i söder.

Ahmed vill övervaka alla samtal. Dvs att jag skall ha högtalaren på så att han hör "om någon skall försöka vara elak eller lura mig". Det är bara pappa och mamma som är elaka för det hör han på deras röst. Dessutom är jag oerhört dålig på och prata. Ja, mina föräldrar har lärt mig att prata fel. Där ser man vilka usla föräldrar jag har.

Jag får även skäll. Skäll för att jag inte kan prata rätt och att jag berättar för mycket om vårt privata liv åt utomstående. Jag går fel. Jag rör mig på fel sätt och jag har absolut INGEN hjärna. Jag kanske är omogen eller så har jag någon sjukdom. Kanske är jag både psykiskt och fysiskt handikappad? Eller så är det föräldrarna som gjort detta? Villa hemska föräldrar får jag höra!

Skolan börjar. Jag får direkt nya kompisar. Ahmed förstår ej vad dom säger för vi pratar en viss dialekt och det gör Ahmed rasande. Alla i klassen måste prata vanlig svenska på lektionstid. Det tycker läraren också för man måste ju ta hänsyn till de som vill lära sig!

Alla mina vänner bor också på internatet. Vi hänger mycket ihop med Ahmed i hälarna. Det går någon vecka och då har också Ahmed sina vänner.

På kvällarna tittar vi på Simpsons. Äter gott. Ahmed hänger mer och mer med en av mina vänner Fredrika, Freddan kallas hon. Hon är 15 år. Blond, kort och ganska så översminkad. Hon har pojkvän också.

En dag börjar Ahmed fråga konstiga saker. "Hur ser man om en tjej är kär?" Och "hur vet man att en tjej vill ha sex?". Jag har inte så bra svar men är väldigt, väldigt fundersam. För jag vet att han tycker F är snygg men det drar i hela min kropp. Fyyy. Skall han försöka något.

Efter ca en vecka dricker jag, Ahmed och F i smyg på internatet. Jag och F blir väldigt fulla. Alltså vi drack ca 3 öl var och ändå ramlade vi och kräktes som bara den. Idag funderar jag om det är så att Ahmed blandat i något i våra glas?

Någonstans hör jag Ahmed fråga mig, om han får ha sex med F. Jag säger nej. Men vaknar på natten av att de ligger och hånglar?!! Jag sätter mig upp och Ahmed vinkar bort mig. Jag blir så sur men är så borta så att allt bara domnar bort. Det enda jag kommer ihåg är att jag plötsligt ligger i samma säng som dom två och att jag är naken och sen är det svart.

Klockan har gått långt på dagen. F och Ahmed sitter vid min sängkant och flinar...även om F är helt slut. Jag får höra att vi haft en triangel. F minns inget men Ahmed minns. Jag blir bara i panik för det är det vidrigaste jag hört.

Jag går till toaletten och undersöker mig själv. Men ser inga tecken på att jag skulle ha haft sex. Jag gör slut med Ahmed och flyttar till eget rum. Ahmed står på knän, grinar, skriker och ber mig att inte överge honom. Men jag ger mig inte. På helgen åker jag till mamma.

Jag bor i mitt rum. Jag och F har snackat men ingen av oss kommer ihåg något. Hon säger att hon alltid tyckt att Ahmed är konstig och HELA skolan alltså vänder sig mot Ahmed eftersom ryktet spridits bland eleverna.
Förutom ett par andra killar som tycker det är coolt.

Jag, F och en kille som kallas Conny hänger mest ihop. Dessutom hänger en som heter Anna på hela tiden.

En kväll är jag, Anna, F och Conny hemma hos Anna. Vi spelar sanning eller konsekvens. Jag tar konsekvens och får som uppgift att pussa Conny. Det gör jag och spelet avslutas och vi drar till internatet.

När vi kommer till internatet och jag går till mitt rum så går det kanske ett par minuter. Dum som Conny är så har han berättat åt Ahmed att han pussat mig. Ahmed sliter upp dörren. Kommer in och frågar varför jag är otrogen. Jag svarar att jag inte varit otrogen och dessutom är inte vi ihop. Då börjar det. Slampa, hora och allt möjligt. Jag mår så dåligt. Han bara står där och gapar och får mig att känna mig så nere. Så mycket lägre än honom. Jag vet inte vad som gjorde det, men jag kände faktiskt att jag varit otrogen...även om jag inte varit det ett endaste dugg.

Efter allt skrik så lugnar han ner sig. Han kramar om mig och säger förlåt. Jag sitter på sängkanten helt slut. Ahmed går ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter tjat och diskussion så går jag med på att flytta närmare mina föräldrar. Min pappa + några släktingar hjälper till. Vi flyttar in i en väldigt fin lägenhet som ligger på ett av de finaste områdena i kommunen. 3 rum + kök, 80 kvadrat. B...

Jag har, som de flesta förstått haft huvudansvaret över barnen. Jag har matat, tröstat, bärt och vaggat mina barn till sömns. Samtidigt har jag även fått uppleva de mest spännande och roliga tiderna i mina barns uppväxt. Ahmed deltog också i en d...

Du är en hora Du är världens fulaste som finns Faan vad du är fet Du gör fel mat Din mat är äcklig Du får inte gå ut Du får inte ringa(han har tagit min telefon) Dina vänner är skit Din familj är skit Alltså ibland kan man tro att du är ...

Ja, som sagt så skrev jag ju att det kanske finns nån annan som just nu lever i ett misshandelsföhållande, eller någon som tagit sig ur det hela, kanske känner igen sig i det som jag beskriver. När man blivit slagen, förnedrad eller blivit psykisk...

Det finns minnen som är så starka. Så starka att jag aldrig kommer att kunna göra mig av med dem. Kanske en dag, men just nu, tre år senare är de starka minnena lika starka. Man förtränger det som har hänt och så ligger det någonstans i bakhuvudet...