Ju mer tiden går desto tröttare blir jag på allt som Ahmed ställer till med. Nu börjar även pengarna försvinna. Mitt månadssparande är mystiskt borta och Ahmed har strulat till det med en av mina "vänner". Eller han försökte på henne men hon sa nej. Det blev iaf någon puss mellan dem...jag är tydligen inte så brydd eftersom jag fortsätter livet med Ahmed.

Men sen blir jag trött. BVC och socialen har varit på samtal hemma hos oss då en av mina vänner varit orolig för vad som pågår. Hon undrar varför jag aldrig är ute med andra vänner utan bara är hemma hela tiden. Soc och BVC ger sig då Ahmed säger sitt. Att jag är sån som tycker att man skall göra 50/50 i ett hushåll och att jag själv valde att behålla barnet. Att hon är mitt ansvar. Jag bara typ nickar eller nåt.

Tiden går. Fortfarande samma. Ahmed är hemifrån i princip kl 6-23. Aldrig hemma. Men jag trivs som mamma. Sahra är ett lätthanterligt barn som varken skriker eller gnäller i onödan. Dock har hon öroninflammation vilket gör att hon käkar antibiotika varje månad i princip.

Vi flyttar två gånger. Under denna tid har Ahmed slått mig flera gånger. Han har slagit mig tidigare men inte på detta sätt. Det börjar med exempelvis att om jag exempelvis pratar med mamma i telefon på mitt modersmål finska, vilket inte Ahmed förstår, så kan han anklaga mig för att snacka skit om honom eller att vi smider planer eller att min mamma försöker förstöra det för oss.

Om jag nekar, så får jag förklara vad jag sagt. Så får jag förklara igen och om jag inte förklarar precis på samma sätt en gång till så börjar helvetet. Han börjar skrika, slå knytnäven precis brevid mitt ansikte eller på andra sätt försöka låtsas göra mig illa. Säger jag förlåt och säger att han borde lugna sig. Så blir han galen. Försöker jag gå undan så tar han tag i mig. Sätter mig på golvet/stolen/soffan och sätter sig mitt emot mig och kallar mig för hora, fitta, idiot eller andra saker. Han kan ta tag i mitt hår och hålla fast mig. Säger jag att jag vill prata om det senare och går till ett annat rum så blir det värre. Då river han mig i den kroppsdel han får tag på. Ex armen och släpar in mig i vardagsrummet. ALLTID till vardagsrummet. Svarar jag rätt på hans frågor så ljuger jag och får en smäll precis vid revbenen eller i ryggen exempelvis. Svarar jag fel och ljuger så får jag smällar och så skriker han allt vad han kan. När han utför detta så ligger min lilla bebis antingen och sover eller så är hon i rummet brevid och gråter. Medan han skriker försöker jag bara sitta stilla för jag vet att om jag säger ett endaste ord så får jag en smäll. Det enda botemedlet är att sitta blixtstilla och titta honom i ögonen precis som om man lyssnade på varje ord han säger.

När dottern gråtit ett tag så får jag med Ahmeds tillstånd plocka upp henne. Då är han lugn. Men han pratar och kallar mig saker. Det blir lugnare, lugnare och lugnare. Till sist börjar han berätta för mig i lugn ton om varför han var så arg. Att det är mitt fel. Och jag tror på honom. Jag får en kram och så är vi den där lilla mysiga familjen igen. Detta händer 3-4/månad. Jag blir även tvingad till sex. Analsex, suga av honom och så våldtar han mig när han vill. Och det hjälper inte att jag skriker. Han har för hårt tag. Han bara trycker ner mig.

Vi flyttar igen. Dottern är 1 år. Vi flyttar till en ny lägenhet. Jätte fint. Vi bor helt ensamma i huset. Förutom att en bonde bor där då och då. Jag trivs även om Ahmed inte är så mycket hemma. En dag ber jag Ahmed passa vår dotter. För jag vill ha egen tid som jag inte haft på över ett år. Det tycker Ahmed är en utmärkt idé. 1 timme är väl ok för honom men efter lite tjat så får jag upp det till två timmar. Det tar trots allt ca 45 minuter fram och tillbaka till min kompis.

Jag och min vän går ut och shoppar. Det har gått ca 1 timme så börjar Ahmed ringa. Jag missar hans två första samtal. I telefonen för jag förklara varför jag inte svarar. Är jag ute och horar? Han vill prata med min kompis för säkerhets skull. Min kompis försöker förklara att vi bara varit tillsammans en liten stund. Men nej, jag måste hem för att dottern längtar efter mig och att jag är väldigt hemsk om jag inte kommer hem nu för det betyder ju att jag inte svarar på
Min dotters känslor. Min kompis blir besviken...

Bussen är försenad så jag kommer hem Max 15 minuter för sent. Jag öppnar dörren sakta och ber att han skall vara lugn. Kollar in i dotterns rum. Hon sover. När jag stängt dörren och vänder mig om så står Ahmed precis bakom mig. Han tar tag i min arm och släpar mig på golvet in till vardagsrummet. Där får jag förklara om och om igen om resan. Jag ljuger tydligen för han tar tag i min näsa och vrider allt vad han kan. Så får jag den första smällen. Precis vid örat. Och så är det lugnt men jag har ont. Nästa dag är hela kinden uppsvullen, blå och det ser fruktansvärt ut. Ahmed är ledsen och ber om ursäkt.

Ja, vad ska jag säga? Jag vet inte varför jag stannade när han höll på så. Eller varför jag inte stack när jag hade chansen? Jag vet inte. Men en sak vet jag. Jag skämdes nåt fruktansvärt. Alltså en sån skam har jag aldrig varit med om. Och jag hade ju liksom ingen annan att lita på.

Jag och dottern reser ner till söder och firar jul med min familj. Ahmed stannar kvar. När jag kommer tillbaka så är allt inte som det ska. Jag ser att alla vita handdukar på toaletten är smetade med smink.

När jag frågar Ahmed om vad som hänt så får jag som svar att han haft tre tjejer hemma hos sig. Men de hade inte sex. Som tur är så känner jag en av tjejerna. Jag träffar henne ute på stan för en snackis. Hon berättar att Ahmed och dem(minderåriga) druckit i lägenheten. Sen ville han ha sex men det ville inte tjejerna. Då hade han blivit fullständigt galen. Och de hade blivit rädda.

Jag gör slut med Ahmed och tänker på hur fruktansvärt äcklig han är. Jag tänker på hämnd. Och hämnd blir det.

Under denna tid skriver även Ahmed ensam vårdnad till mig. För han vill inte ta ansvar.

Jag får en andra gång, egen tid med en kompis som jag inte kännt skärskilt länge.

Något sjukt händer den kvällen. Min hämnd går i uppfyllelse. Och Ahmed får veta. Jag fattar inte vad jag tänkte på för jag mår fortfarande ILLA när jag tänker på den kvällen.

Vår dotter är SOM TUR ÄR hos dagmamman när Ahmed får veta om min natt.

Hans ögon svartnar. Nu är det allvar och jag får direkt en känsla som säger åt mig att springa för livet. Vi är ju inte ihop men Ahmed tar det väldigt hårt.
Jag tar jackan i hand och försöker sticka ut. Men Ahmed får tag på mig.
Det är tidigt på morgonen. Dottern är hos dagmamman.

Han sliter in mig i lägenheten och river av mig alla kläder. Så börjar det. Sprakar i ryggen. Sparkar på revbenen. Sparkar över hela benen. Slag, spott, och han river mig allt han kan i håret. Han tar tag om min hals och lyfter upp mig. Kör in mig i väggen. Någonstans här så svimmar jag eller så är jag bara låst på något sätt för jag vaknar av att jag är påklädd igen. Jag kikar efter Ahmed. Ser honom inte och tar mig så fort jag kan i alla smärtor till ytterdörren för att komma ut. Ahmed kommer och han ger mog en hård smäll mitt i ansiktet. Jag är utan skor men nappar med mig ett par. Jag knackar på hos bonden men han är inte hemma. Så kommer jag på en familj som vi är vänner med. Jag springer för livet. Det är ganska mörkt. Dottern? Ser att han kör efter mig med bilen. Jag vet inte varför jag inte bara sprang till närmaste hus...men jag valde att springa till familjen jag känner. När jag ser att Ahmed kommer med bilen så hoppar jag ner i ett dike och hoppas på att han inte skulle se mig. Jag kröp hur långt som helst där. Så kommer jag fram till huset men dom är inte där. Dom är inte hemma!

Jag tänker på min dotter. Jag måste till dottern. Jag går via hem för att se om Ahmed är hemma. Det är han inte. Jag kanske kan få tag på min telefon? Jag springer allt vad jag kan och klättrar upp för balkongen för ytterdörren är låst.

Jag smyger...ser min telefon ligga på golvet och tar den. Så hör jag steg ute i trappan. Jag inser att jag inte hinner ut så jag kryper under vår säng.

Aldrig har jag andats så tyst! Jag skakade också för jag hade ju inget annat på mig än en långärmad, byxor och skor. Ute var det hur kallt som helst. Så börjar telefonen vibrera. SKIT. Jag hör hur han går runt för han har hört att det låter. Jag ställer telefonen på golvet brevid sängen. Så att han skall se den och tro att jag tappat den där eller nåt. Han ringer igen och ser telefonen. Men han ser också att någon avbrutit samtalet.

Forts följer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter tjat och diskussion så går jag med på att flytta närmare mina föräldrar. Min pappa + några släktingar hjälper till. Vi flyttar in i en väldigt fin lägenhet som ligger på ett av de finaste områdena i kommunen. 3 rum + kök, 80 kvadrat. B...

Jag har, som de flesta förstått haft huvudansvaret över barnen. Jag har matat, tröstat, bärt och vaggat mina barn till sömns. Samtidigt har jag även fått uppleva de mest spännande och roliga tiderna i mina barns uppväxt. Ahmed deltog också i en d...

Du är en hora Du är världens fulaste som finns Faan vad du är fet Du gör fel mat Din mat är äcklig Du får inte gå ut Du får inte ringa(han har tagit min telefon) Dina vänner är skit Din familj är skit Alltså ibland kan man tro att du är ...

Ja, som sagt så skrev jag ju att det kanske finns nån annan som just nu lever i ett misshandelsföhållande, eller någon som tagit sig ur det hela, kanske känner igen sig i det som jag beskriver. När man blivit slagen, förnedrad eller blivit psykisk...

Det finns minnen som är så starka. Så starka att jag aldrig kommer att kunna göra mig av med dem. Kanske en dag, men just nu, tre år senare är de starka minnena lika starka. Man förtränger det som har hänt och så ligger det någonstans i bakhuvudet...