Jag har, som de flesta förstått haft huvudansvaret över barnen.
Jag har matat, tröstat, bärt och vaggat mina barn till sömns. Samtidigt har jag även fått uppleva de mest spännande och roliga tiderna i mina barns uppväxt.

Ahmed deltog också i en del. Men det var då det inte var jobbigt. När barnen sov dåligt eller när barnen var sjuka så fick jag bara höra att han inte tänkte ta hand om barnen, för att det var mitt ansvar och mitt val att ha barn.

Han har aldrig velat försöka lösa problem då ex. Barnen har varit gnälliga. Utan han har istället lämnat hemmet och stängt in mig som varit trött och knappt sovit något.

När Sahra hade över 10 öroninflammationer under det första året så var det jag som fick gå runt med en ledsen bebis om nätterna och dagarna. Det var jag som såg till att hon fick sin medicin.

Han tyckte helt enkelt att det var mitt ansvar.

Nu är Sahra 8 år och Isabella 4 år. De har träffat Ahmed 2 gånger under en treåraperiod. Och detta har alltså varit under 4-5 timmar.

Han har ringt. Men ofta skitit i och ringa. Inte hört av sig på 4 månader exempelvis och sedan plötsligt så visar han intresse igen.

Han lovar saker till barnen som han inte håller. De blir ledsna och jag får ta smällen. Barnen blir oroliga och ledsna.

Hur löser jag ett sådant problem?

Jag har försökt förklara att antingen håller man kontakten och håller sina löften eller så låter man bli och över huvudtaget ha kontakt. Men nej, han säger då att jag hindrar dem från att ha kontakt?!

Jag tycker det är konstigt att det inte finns en lag som säger att man inte kan manipulera barnet på detta vis.
För det är manipulering...

Hur kan en förälder bara komma och gå hur den vill, och sedan komma tillbaka för att gå ur barnets liv igen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter tjat och diskussion så går jag med på att flytta närmare mina föräldrar. Min pappa + några släktingar hjälper till. Vi flyttar in i en väldigt fin lägenhet som ligger på ett av de finaste områdena i kommunen. 3 rum + kök, 80 kvadrat. B...

Du är en hora Du är världens fulaste som finns Faan vad du är fet Du gör fel mat Din mat är äcklig Du får inte gå ut Du får inte ringa(han har tagit min telefon) Dina vänner är skit Din familj är skit Alltså ibland kan man tro att du är ...

Ja, som sagt så skrev jag ju att det kanske finns nån annan som just nu lever i ett misshandelsföhållande, eller någon som tagit sig ur det hela, kanske känner igen sig i det som jag beskriver. När man blivit slagen, förnedrad eller blivit psykisk...

Det finns minnen som är så starka. Så starka att jag aldrig kommer att kunna göra mig av med dem. Kanske en dag, men just nu, tre år senare är de starka minnena lika starka. Man förtränger det som har hänt och så ligger det någonstans i bakhuvudet...

Isabellas första babytid är lätt, men hon har väldigt stark vilja vilket betyder att jag får gå runt med henne i famnen om nätterna för att inte väcka de andra. Tur som är så har Ahmed börjat vänja sig vid tanken med en till dotter. Ibland avlasta...