Den där kvällen....ush. Jag behöver inte ens berätta vad som hände. Men det var absolut inte under tvång. Men det ena ledde till det andra. Jag vet. Det är sjukt.

På morgonen vaknar jag av att det rent ut sagt kändes som jag vaknat mitt i en restaurang där det serveras pizza och kebab. Vad är det som händer? Jag smiter till toaletten för att göra mig i ordning.

När jag kommer till köket så steker Ahmed kött...???

Han säger att han gjort frukost åt mig och snällt äter jag det brända torra köttet. Ush! Alltså jag kommer fortfarande ihåg det...hur jag tyckte att det var fullkomligt äckligt. Jag är ganska kräsen vad gäller mat. Men jag äter alltid det jag blir bjuden på.

Efter "frukosten" börjar jag packa ihop mina saker. Ahmed vill följa mig till internatet och vi tar en gång väg som går längs stranden. Hela vägen till internatet för jag höra snyfthistorier om Ahmeds liv i Iran och Afghanistan. Hur han mött talibaner, hur han blivit torterad på koncentrationsläger, hur hans pappa slagit sönder hans morsa som också lever i Finland. Och allt detta tycker jag är hemskt. Det är ju hemskt men nuförtiden vet jag ju knappt vad som är sant. Hans mamma vet jag är stark. Hon tog tag i sitt liv, skilde sig från Ahmeds pappa även om det är mycket, mycket ovanligt att en skilsmässa går igenom där borta om det är kvinnan som vill skilja sig. Orsaken är att kvinnan och barnen räknas som mannens egendom. Alltså har inte kvinnan i vanliga fall något att säga till om. Varför hon fick lov att skilja sig vet jag inte riktigt. Men hon har själv berättat att hon gick till polisen sönderslagen. Och dem tyckte att hennes liv svävade i fara. Dessutom var det oroligt i landet. Vilket kanske också har hjälpt till lite....

Vi kommer fram till internatet. Ahmed vänder hem vid ytterdörren. Jag går in på mitt rum och fixar lite. Träffar inte Ahmed på någon dag. Vi ses då och då på rasterna. Säger "hej" och går vidare med våra egna kompisar.

En kväll. Sitter jag och mina vänner och diskuterar. Det finns nämligen en våldtäktsman på skolan. Efter ett tag får vi fatt på vem det är!!! Han brukar ju gå i våran korridor. Skit alltså. Han har suttit häktad för att ha våldtagit tre olika tjejer varav en gång var en gruppvåldtäkt. Han är vän med casinoägare i en ökänd stad. Och där skedde själva våldtäkten. Tjejerna blev dorgade. De blev filmade och filmen lades ut på internet. Ush! Vi lovar varandra att kolla efter varje kväll att alla mår ok!

En dag...ser jag att Ahmed står och snackar med killen som är en våldtäktsman. Jag ber Ahmed att komma till sidan. Jag frågar om han vet vad killen gjort...ja det vet han. Hans ursäkt är att deras mammor är vänner och enligt deras kultur så kan han inte säga upp bekantskapen men han lovar att han inte har något med hela saken att göra. Jag tror på Ahmed. Killen heter förresten "Email". Vet ej hur det stavas. Men så uttalar man det iaf. Kan berätta att killen blivit utvisad, tror jag. Iaf fick han ett fängelsestraff och efter att han suttit inne så skulle han antagligen bli hemskickad. Hoppas han blivit det.

Jag och Ahmed börjar träffas mera och mera under rasterna. Efter ett tag börjar vi träffas utanför skolan. Ahmed är väldigt beskyddande. Han vet alltid var jag är, ibland väntar han utanför klassrummet. På något sätt känner jag trygghet. En trygghet jag aldrig känns förut. Som att jag äntligen har någon som bryr sig...