Den kvällen sitter jag, Ahmed och hans kompis och fikar när det plötsligt dyker upp 4-5 killar. Efter nån minut knackar det på dörren. En kille på kanske 45 år dyker upp med 3 minderåriga tjejer. Ahmeds kompis säger åt mig att om jag säger ett endaste knyst så ska jag få se på saker. Ahmed hör detta men tittar på mig och nickar. Killarna är mellan 30-45 år alltså. Och tjejerna...ja svårt att säga för jag fick inte prata med dem. Dörren till sovrummet stängdes. Och jag och Ahmed sitter utanför. Jag frågar Ahmed vad som pågår och han säger att vi inte kan prata just nu.

Jag sitter i soffan hela tiden. Efter ca 1 timme kommer alla ut. Även tjejerna.
Men de ser inte så skärskilt påverkade ut. Utan mest glada. De går ut och ser att killarna räcker ut något i belöning.

Alla killar försvinner. Förutom Ahmed och Ahmeds kompis. De pratar och småbråkar på persiska. Sedan vänder de sig mot mig. Jag får inget säga och säger jag något så kan det bli farligt säger de. Jag är tyst. Men jag är lite rädd. Jag börjar fundera vad som pågår. En kväll får jag fruktansvärt ont i magen. Min mobil är mystiskt borta och jag vill bara ligga ner och dö. Ahmed tar mig till sjukhuset där jag läggs in. Inget fel hittas och Ahmed får raseriutbrott eftersom det är manliga läkare som undersöker mig här och där. Till sist blir han utkastad från undersökningsrummet. Han blir ännu argare. Mamma och pappa som inte fått tag på mig på 4 dagar har gjort en polisanmälan. Jag är efterlyst. Men den tas bort då jag ringer upp mamma från sjukhuset.

Månaderna går. Ahmed träffar mina föräldrar som är helt emot båtar förhållande. Jag går på kalas och träffar en "vän" som jag inte träffat på ett tag. I detta skedet har jag gjort slut med Ahmed för att jag hittade hasch i fickorna på honom. Jag och min "vän" pratar...vi har ett förflutet men vi gör inget.

Jag reser tillbaka till skolan. Jag och Ahmed återförenas. Ahmed har nu en lägenhet. Efter en tid säger Ahmed att det är onödigt att jag går i skolan. Jag kunde ju vara hemma istället. Ta det lugnt och bara slappa. Jag går med på det? Mamma och pappa vet dock inte att jag slutat skolan.

När Ahmed är i skolan så får inte jag gå ut för honom. För han är "orolig". Jag får bara gå ut med honom.
Jag får inte heller träffa mina vänner som undrar vad som pågår. De försöker prata med Ahmed och han säger att vi inte kan ha kontakt för de försöker "förstöra" vårt förhållande.

Jag blir mer och mer instängd. Vi handlar tillsammans, vi åker till hans mamma, äter ute osv. ALLTID tillsammans. Men här och nu börjar bråken.

Ahmed kan ex. bli väldigt arg om jag går "fel". Dvs att om jag går före honom så ser han ut som en hund och går jag efter honom så är jag lat och långsam. Handlar vi så blir Ahmed sur på mig. Pratar jag med mina föräldrar så blir Ahmed sur. Vad jag än gör så blir Ahmed sur. Jag vet inte varför men jag bara accepterar det....på något sätt.

Sommaren närmar sig och jag planerar att åka till min "väns" familj. För jag har varit där några somrar och jag älskar det. Men jag får inte åka för Ahmed. Om inte han får följa med. Så jag åker inte. Istället spenderar jag nästan hela sommaren hos hans mamma. Och passar Ahmeds lillebror.

Jag vet inte varför jag gick med på allt men på något sätt kändes det så tomt inombords. Jag brydde mig liksom inte. Jag trodde att det var fel på mig kanske. Det jag kommer ihåg är att jag tänkte att jag skulle förändras så att Ahmed inte behövde blir stressad...

Jag och Ahmed inleder ett förhållande. Jag är inte kär i honom men jag känner att han vill mig väl för han är otroligt orolig över att ngt skall hända mig. Han vet alltid var jag är och säger att han alltid vill veta vad jag är. I nuläget förstår jag att allt detta bara var för att kontrollera mig eller att han trodde att jag skulle hitta på något som han inte gillade.

En dag är jag på skolan. Mobilen har dött och Ahmed får förstås inte tag på
mig. Jag träffar honom först på kvällen och han är rasande och besviken säger han. För han säger att han var nära på att ringa polisen!

Ahmed bor fortfarande i lägenheten. Och jag börjar spendera mer och mer tid där. Ahmed ser även till att jag får mina skolböcker köpta. För jag har inte pengar så det räcker. Jag känner stor skuld men Ahmed säger att han gör det så gärna. Han ser även till att jag får kläder köpta. Att jag får andra onödiga grejer köpta som ex. Smink eller hårprodukter. Han ser till att jag kan gå till frisören.

Jag har även träffat Ahmeds mamma som välkomnar mig till familjen med öppna armar. Hon måste vara en av de snällaste och mest gästvänliga person jag mött.

Hon säger att jag är hennes dotter. Hennes allra första dotter säger hon. När jag kommer hem till henne så blir det fest i huset. Mamman gör olika maträtter, det blir liksom buffé och olika slags traditionella maträtter. Det pratas och skrattas. Ahmeds småbröder försöker lära mig persiska ord och de kiknar av skratt då jag säger dem. Jag passar ofta Ahmeds lillebror Mahdi. En söt liten pojke på 7 år. Vi är ute och leker. Vi spelar spel och så bråkar vi på skoj med varandra. Jag börjar känna mig hemma..hos Ahmeds mamma. Vi är där alla helger.

Det som är tråkigt är att de ofta bråkar. De skriker, smäller i dörrar osv. De flesta bråk handlar om att Ahmed inte vill att hans mamma skall vara kristen. Och hans mamma vill att Ahmed skall vara kristen och så börjar de. De bråkar också om rökning. Både Ahmed och hans mamma vill sluta röka. Mamman lyckas men inte Ahmed...jag röker också.
Men inte i lika stora mängder som Ahmed. Hans mamma är orolig. Så jag röker inte när hans mamma är i närheten.

Ahmeds mamma bor 80km från skolan. Så på veckorna är i vi i staden där vi går i skolan.

Ahmed söker lägenhet aktivt. Men har får inte tag på någon så han flyttar till sin kompis. Jag är där hela tiden för Ahmed, är orolig...

En kväll. En fredag kväll så stannar vi hos hans kompis istället för att åka till mamman. Och det händer allt möjligt...

Forts. Följer